Iza och hennes familj har lämnat storstan och flyttat till en liten by i Tornedalen bl.a. för att hennes pappa haft en hjärtinfarkt och behöver vila mer. Mamman kommer därifrån men pratar sällan om sin uppväxt där.
När de sedan fått bygglov att bygga nytt hus på tomten varnar byborna dem att bygga där eftersom det inte är deras mark. Det är Viskornas…
Viskorna är en gammal berättelse som många fortfarande tror på i Tornedalen men Iza är skeptisk. Till en början… men när saker sedan börjar hända är hon tveksam. Kan det vara så att deras husbygge förargat Viskorna och vad innebär det i så fall? En dag står där en tjej hon känner igen och som säger sig tillhöra Viskorna. Hon säger också att de kände varandra när de var små och nu behöver Izas hjälp…
En härlig blandning av magi, vänskap och bra karaktärer i lagom långa kapitel. Anar man en gnutta kärlek till nästa del?
