Att överleva en katastrof.

13-åriga Hedvig flyr från sitt hem där hennes föräldrar och lillebror ligger döda. De har avlidit av någon fruktansvärd sjukdom som har tagit död på nästan alla människor. Elektriciteten har lagt av och när hon ringer 112 är det ingen som svarar. Hon flyr från sjukdom och död men vet inte till vad. Tystnaden är total och hon hittar döda människor ute. Hon kommer ihåg en lantgård som hennes skola hade besökt en gång så hon beger sig dit.

Hur kan det vara att bli övergiven och helt ensam i ett samhälle där ingenting fungerar? Det finns ingen ström, kylskåp och frysar fungerar inte, ingen elektrisk värme. Hur är det att vara helt ensam och försöka klara sig? Boken "En sekund i taget" av Sofia Nordin gav mig tankar och funderingar om detta.

Boken kan placeras in i en gengre som heter dystopier, rätt vanlig inom vuxenlitteratur och filmer men den har så smått börjat leta sig in bland tonårslitteraturen. Andra exempel är Stefan Castas böcker "Den gröna cirkeln" och "Under tiden". Charlie Higsons böcker Fienden och fortsättningsböckerna till den är också ett exempel på dystopi.

Jag tycker den är en bra bok som handlar om överlevnad men också om minnen och sådant som man kommer att gå miste om. Att få uppleva kärlek, att få barn och mycket annat.